There's the right way, then there's my way

För ganska så precis en vecka sedan föddes, lagom till sängdag såklart, en idé i mitt huvud. En idé så bra att jag hade problem att somna, eftersom jag därefter låg och filade på den. Efter det var det många snabba puckar som gällde och nu finns den: en av tidernas bästa filmscener - alla kategorier - på en t-shirt!

Som vanligt lever resultatet inte riktigt upp till föreställningarna, då tröjan hade svårt att ligga still över bilden när jag ritade dit alla streck och konturer. Därför har vissa detaljer hamnat på tok för snett och skevt och bara allmänt fel.

Jag kommer förmodligen alltid att störa mig på dessa till någon grad, men under dagarna som gått sedan färdigställandet har jag i alla fall kommit att bli mer och mer accepterande av den färdiga produkten. Den är trots allt one of a kind! (Fast det hade varit inte så lite grymt att ha sitt eget t-shirttryckeri, istället för att behöva förlita sig på kritor, pennor och stadigheten på den egna handen. Ah, the possibilities!)

______(\_____\o/___

På gymnasiet hade jag en lärare som sa att jag skulle få IG i hans ämne för att jag inte hade sett Star Wars (nu fick jag MVG i alla fall, but that's beside the point). Att ha gått miste om detta var uppenbarligen inte okej (och jag har sedan dess tagit tag i saken). Häromdagen tillkännagav jag i andra kretsar att jag inte sett Hajen. Då fick en viss någon nästan en hjärtattack. Jag antydde därför att jag kanske skulle försöka göra något åt saken och se filmen en vacker dag.

Denna, ovan nämnda, "någon" måste varit väldigt angelägen om att detta projekt skulle bli av. Idag kom min mamma nämligen in på mitt rum med ett mycket mystiskt paket adresserat till mig. Ingen avsändare fanns och jag väntade inte på något. Highly peculiar! Så jag står en kort stund och försöker lista ut vem det kan tänkas komma från och vad det skulle kunna vara (mamma var nog nästan mer nyfiken än jag!) innan jag till slut öppnar...

Duuun dun duuun dun dun dun dun dun dun dun

BOM BOM dun dun dun dun dun dun

doo dedoo doo dedoo dede doo dede doo dededoo

 niffin, du är så jäkla bäst! I humbly bow to your greatness. Tack ♥ You'll be the first to know once I've finished watching it. And that skull on the envelope... icing on the friggin' cake!

All you need is positivity

Någon gång i början på året hörde jag ett mycket löst rykte om att en Spice Girls-reunion kanske var på G. Och i så fall att det mycket möjligt kunde vara i anknytning till sommarens olympiska spel.

Först delade jag glatt med mig av denna nyhet till allt och alla som ville (och inte ville) lyssna, men det var också så att jag därefter inte hörde något mer om saken och glömde faktiskt bort det helt. Så omkring dagen för OS-invigningen kom jag plötsligt på det igen. Och eftersom jag hört ett löst rykte en gång för längesen så tyckte jag ju faktiskt att det borde vara sant också! With anticipation satt jag och väntade genom hela ceremonin, hoppades in i det sista, men det närmsta vi kom var David Beckham på en båt. Inte ens en enda liten låt i det där medleyt som skulle innefatta hela den brittiska popmusikhistorien från 60-talet och framåt. Hallå disappointment liksom!

Att där också skulle äga rum en avslutningsceremoni hade jag knappt koll på. Men jag hade ju sett invigningen så då ville jag se avslutningen med, vari vilken kommentatorerna inleder med att säga att kvällens tema är den brittiska musikindustrin. Ett hopp tänds inom mig igen. Så jag väntar. Och väntar.

Sen, knappt två timmar in, intas stadion av ett gäng taxibilar och jag undrar väl lite vad poängen är, även om jag antar att det sitter någon i dem. Plötsligt samlas några bilar i mitten och börjar ändra färg. Kommentatorn börjar prata om att den ena är babyrosa, vilket jag inte alls håller med om - ser han inte att den är mer ceriserosa?, och att en annan är lite skräckinjagande... vad snackar han om egentligen?! För jag kopplar som vanligt inte först (att det dessutom stod "Spice" på registreringsskyltarna såg jag inte ens). Men i takt med att bildörrar öppnas, någon kliver ur... suddenly, there they were! And all was right with the world. Plus att Russell Brand var där också. Han kunde faktiskt fått lite mer tid tycker jag.