Ojoj, här frodas dammet! Men det gör det ju å andra sidan här hemma också, så det kan jag leva med. Liksom lite så det ska vara. (Att städa är överskattat. Och tråkigt.)
Det ironiska i det hela är väl att jag gick och oroade mig för att det var Twitter som skulle stå och samla damm om jag gick och skaffade mig ett sådant konto. Och så när jag väl gjorde det blev det precis tvärt om! Eller alltså, vi ska kanske inte överdriva; det var ju inte sådär fasligt mycket liv i bloggen innan heller och jag har ju inte precis slagit några rekord i tweets eller så. Men ändå. Nu tror jag i för sig att utan Twitter skulle förmodligen en eller ett par saker som jag skrivit där hamnat här i stället. Så tänkte jag att vi skulle ta och vända på steken lite: då och då har jag tagit bilder som jag tänkt att "det här ska jag tweeta!" men så har det liksom inte blivit av (för att jag har varit glömsk och/eller lat). Och när det gått ett tag efter det att man först tänkt tanken känns det liksom lite som att the moment's gone. Fast bilderna ligger fortfarande där och skräpar ju och det låter ju äna onödigt, så nu kör jag ett uppsamlingsheat med dem här!
För lite knappt en månad sedan gjorde jag min allra sista praktikdag inom ramen för min utbildning. Då hade jag varit på samma ställe med samma handledare och mycket samma personal i övrigt i mer än tre år. Kändes så fruktansvärt konstigt att det helt plötsligt bara skulle vara slut. I avskedspresent fick jag arrangemanget ovan. Vi sa till barnen att medaljen var gjord av riktigt guld. De trodde inte på oss. Konstigt! Haha
När jag kom till praktiken den där sista dagen kallades det till en oväntad samling inne hos 6-åringarna, men jag tänkte inte så mycket på det. Fast det borde jag ha gjort. Min handledare lät nämligen meddela att innan hon kunde ge mig godkänt som fritidspedagog skulle jag färdigställa de två grejerna ovan och kunna visa upp det på fritidssamlingen! ♫ Pressure pressing down on me... ♫
Men jag fixade det! Med liiite hjälp vid påtningen - visade sig att instruktionerna som medföljde var helt värdelösa. (Fint också hur ena änden är mer grå än gul eftersom jag inledningsvis använde en blyertspenna haha) Precis en sådan här grej som det skulle avslutas med - jag hade ju lätt gjort något liknande om varit jag som var handledare och hade en elev som skulle sluta!
Inför Halloween var jag delaktig i karvandet av en pumpa för allra första gången. Det var både lättare och svårare än vad jag trodde att det skulle vara. Fast det kan ju bero på motivet också.
Men... var det allt? Var helt övertygad om att jag hade massor liggande! Jaha, där ser man... Vad händer nu då här i fortsättningen? Troligtvis inte mycket. Men om ett par veckor är det ju första december, vilket betyder julkalender-tajm igen. Den ska upp även om jag inte har något annat att säga! (Hade först en liten fundering på om den skulle flyttas till Twitter i år i stället, men nä, det vill vi inte, va? Eller?) Var tvungen att gå tillbaka i arkivet för kolla vilken gång i ordningen det var nu; första den såg dagens ljus var 2009. Betyder detta alltså att vi kör för femte gången i år?! (Även om jag inte får ihop det; 13-9 blir ju inte 5! Fast så vet vi ju alla vilken min relation till matte är...)
