I give you my jacket, I give you my heart

Nej, nu ska jag klä på mig och sedan ska jag göra min läxa så att jag sedan kan ägna mig åt typ lite meningslöst surfande eller något i den stilen.
Det här året ska bli annorlunda!

Filmen igår var sådär förresten. Den funkade när man hade företagsbiljetter med kort datum.
(Och jag har aldrig direkt varit mycket för Batman och allt det där, och har därför inte sett så många filmer, men en sak vet jag: hans bil i de äldre filmerna - typ 10 år bakåt i tiden iaf - är ju grymt mycket snyggare än den i de två senaste! Den nya ser ju bara konstig ut... Ingen Batmobile där inte!)

Na na na na na na na na BATMAN!

Ska på bio imorgon med K & G. The dark knight blir det. Är väl inte så mycket för Batman egentligen, men K ville se den filmen och eftersom jag har två företagsbiljetter som går ut på söndag kunde jag lika gärna gå på den filmen och umgås with the friends i stället för att bara låta biljetterna förfalla liksom.
Och även om jag fattat det som så att den förra filmen, Batman begins, och denna nya inte är kopplade till varann på det viset så att du måste ha sett den ena för att fatta den andra, tänkte jag ändå använda kvällen till att titta på den eftersom jag aldrig sett den innan. Och när den ändå står där nere i filmhyllan liksom, går ju inte direkt nåt bättre på TV idag...

Men aj i helvete vad ont i min nacke jag har! Kom gående på Centralen förrut när jag skulle hem och fin syn på Gina & Angie och bestämde mig för att skrämma dem lite or what have you, så jag kom springandes som en idiot och hoppade på dem bakifrån :P Det var kul, men att sträcka en muskel eller nåt i den stilen var mindre kul... Ibland ska man inte vara så där impulsiv... Hoppas det gått över till imorgon, även om jag har tillräckligt av erfarenheter av det här för att veta bättre än så. Crap!

Väldigt nödvändig dag. Verkligen

Lite snack och spelande på sympatikänslor lyckades ge mig ledigt imorgon. Efter den här ganska crappy dagen är det jäkligt gött!
Skolan är nog inte min bästa vän just nu, de förstör verkligen en massa och jag fattar inte vad de håller på med! Är ju precis som att de vill att vår undervisning ska bli lidande... Jävla tur att det är sista året nu, men det känns som att det kommer att bli ett långt år... Har för tillfället gett upp min ambition om att vara positiv, orkar inte det idag.

Verkligheten: Dag 1

En dag och jag är redan slutkörd! Vi gick inte ens schemaenligt till 100% idag, så tänk då i fortsättningen... Men mitt schema över huvudtaget blows! En hel del väldigt långa dagar och sjukt många och långa hål. Känns som att detta kommer bli en lång termin... Men jag sa till mig själv att jag ska göra det bästa av situationen och få det att funka ändå, får väl se hur länge det varar. Hmm. Skolan är dessutom bra på att ändra schemat lite hipp som happ whenever de känner för det, så jag får väl hoppas på att en sådan ändring ska kunna ljusa upp min vardag lite då.
Morgondagen är dock inte ljus någonstans just nu för tillfället, tisdagarna kommer vara värst av alla! Skola mellan 8.25 & 17.00 och i det inkluderas utöver lunchen tre hål som i snitt är 40 min långa, och detta betyder upp 6.30 och sedan komma hem strax efter 18.00 nån gång om allt flyter så som det ska. Grattis på mig, jag har vunnit en sparkcykel!
Det man väl kan hoppas på är att det inte kommer vara så jätteansträngande. Kan ifs redan nu säga att det är önsketänkande när det kommer till Engelska E, men det är ju mitt eget val så det får jag väl leva med.

Skulle nog kunna somna här och nu! Definitivt sängen i tid ikväll, som sagt en lång dag som väntar på mig imorgon. Jag vill inte! Aja, göra det bästa av situationen var det ja.

Don't cry for pain

Är så sjuuuuuuukt uttråkad! Ingenting att göra & ingenting braigt kommer det på TV heller... Ibland är det tur att det bara är lördagkväll en gång i veckan.

Photoshop vill inte samarbeta heller. Jag har mina visioner men vi är visst inte på humör för att uppfylla dem idag. Tack för det.

Where is everyone?!

300

Ledig Thina imorgon. Yaaay! :D

På måndag börjar allt på riktigt. Vi får se vad verkligheten har att erbjuda.

Sökes: John Blund

Så skolan i morgon då. Känns lite bitterljuvt, tror jag. Har nog ändå inte ännu greppat att hela cirkusen drar igång imorgon mer eller mindre, det känns fortfarande så himla avlägset på något vis...
Hörde ett rykte, eller vad man nu vill kalla det, att torsdagen blir ledig, precis som jag hoppades. Dock kan man ju aldrig vara för säker med sådant där, någon hörde det av någon som hörde det av någon... Ja, ni vet. Men imorgon lär jag ju veta.

Naturligtvis är jag inte det minsta trött. Borde verkligen ha försökt göra något åt mitt smått förvrängda dygn lite tidigare, och inte dagen innan skolan börjar. Turligt nog ska jag ju inte precis upp i gryningen, så jag kan nog sitta nån timme till eller något utan att någon större fara är skedd. Men ändå.

Summering av sommaren som gått? Typisk svensk sommar antar jag. Det fina vädret infinner sig innan skolan slutat och efter att den börjat (det senare återstår ju såklart att se, men ser det inte som en omöjlighet. Det har hänt förr!). Förväntade vi oss ens något annat?

Så trean alltså? Hujedamig!

Practice makes perfect

Noticing anything new?
Jajamensan, ny design! Och äntligen är det en som jag verkligen är nöjd med, vilken känsla!
Gissa när jag fick inspirationen? Jorå, igår natt naturligtvis när jag egentligen borde sova. Började pilla, men fick det inte att stämma överrens med min vision - visserligen gör det inte det till 100 % nu heller, men insåg att detta nog skulle bli det bästa ändå.
Detta blir nog nu alltså den sista stora förändringen ni kan se på länge, även om olika headers alltid kan komma och gå så klart, och det känns otroligt skönt! YAY!

You reply "because I can, because I can"

Fy fan, snacka om bryskt uppvaknande jag fick häromdagen!
Bläddrade igenom min kalender lite bara för att och insåg att skolan börjar nästa vecka!
Grejen är att jag inte vet varför jag blev förvånad, egentligen. Jag menar, har ju liksom hela tiden haft koll på vilket datum jag börjar och visste väl mer eller mindre vilket datum det var för tillfället, men det var liksom precis som att jag inte riktigt kopplat ihop de två. Av nån anledning trodde jag att det väl var iaf en vecka till utöver denna, men men... Onsdag nästa vecka är det alltså upprop och sedan drar allt igång... Misstänker dock att det kan bli så att vi inte börjar på riktigt med lektioner och så förrns på måndagen veckan därpå, för förra året körde vi mjukstart med typ aktiviteter och sånt de första dagarna. Om inte annat så får man väl hoppas på liknande igen.
Men det är med blandade känslor man kastar sig in i allt, samtidigt som det är skönt att få aktivera sig igen så skulle jag lätt kunna fortsätta så här ett tag till & nu när det bara är ett år kvar vill man liksom få det överstökat, men samtidigt som det är något man ser fram emot så börjar tankarna snurra... Vad händer sen? Vad vill jag göra? Bla bla bla... Men det kommer väl.
Jobbigt bara att jag måste skriva en jäkla uppsats för skolan om Englandsresan, har skjutit upp den hela sommaren och jag kan inte använda mig av något från boken, för de är inte sånt de vill veta... Suck!

London dairies

Okej, nu måste ni hålla i er - riktigt hårt - allihopa, för vet ni vad det är dags för nu?! Jo, en triljon år senare än utlovat kommer här äntligen sagan om Catherine i London!
Jag vet, det är helt otroligt! Haha

Dock blir det inte på det traditionella viset, att jag skriver allt här - vilket först var tanken - utan jag kommer ge er de inscannade sidorna ur the actual book! Ett sätt som jag hoppas ska göra det lättare både för er och mig.

I höst ska vi lämna in boken till skolan, och därför har vi sett till att vara så ärliga vi bara kunnat, och det är också därför vissa grejer kanske låter lite överdramatiska or what have you och att allt kanske inte makes perfect sense to you guys, men jag hoppas att ni kan ha överseende med det! ;)
Pga brist på utrymme i boken är de flesta berättelserna kanske avskalade och behandlar bara kärnanpunkten i storyn, men är det något ni känner att ni vill veta mer om sedan så får ni jättegärna säga till så ska jag utveckla dem! :)

Litet tillägg: Det som står på måndagen om oss i parken... Erkännande: Jag var aldrig där. Vi hade inte fattat att aktiviteterna var obligatoriska för oss från vår skola, så i sista minuten bangade jag och en annan ur (killarna med, men de var inte med oss), så i boken har vi bara framställt det som att vi tjejer var där iaf. Vi fick infon från de som faktiskt var där, men här har vi ytterligare något som skolan inte behöver veta (det finns nämligen en del sådant som vi valt att cencurera bort hehe...)
Annan fakta som inte finns med i boken eftersom vi var flera på den, var att min säng lät bara jag tittade på den, och när jag tittade ut genom mitt fönster och tittade rätt ner, vad fick jag se då? Jo, en soptipp! Verkade som folk bara slängt grejer rätt ner, disgusting! Och så stank det snabbmat. Sedan i vårt kök så hade folk inte diskat och det var flugor överallt! Efter ett par dagar köpte vi ett gäng engångsmuggar bara för att vara säkra på att ha något att dricka ur.

Klicka på bilden (som inte blev så stor som jag hade hoppats, men iaf så är det bokens framsida) för att komma till nedladdningslänken som innehåller en zip-fil med alla sidor!

CAE: The final part

Tillslut blev det ändå så att jag kollade mitt resultat samma dag som det blev tillgängligt (läs: mamma fick logga in och titta åt mig medan jag låg på sängen med en kudde över ansiktet), men av gammal vana blev det inte av att jag sa något right away. Kanske ville jag få ordning på tankarna, men det gick inte så bra...

Grade A 80% and above
Grade B 75% to 79%
Grade C 60% to 74%

Där har ni mig. Jag fick ett B på mitt CAE-prov.
Kalla mig negativ och vad ni vill, även om det är godkänt och allt kan jag inte låta bli att känna lite missnöje. Men så är det kanske alltid?
Det är bättre än ett C och bara en under A, men ändå kan jag inte låta bli att känna att det inte är tillräckligt. Sa ju att godkänd var målet, och visst var det det, och sedan ska jag erkänna att jag på något vis länge gick och kände att jag kunde vara ett B, vet inte varför men det var en känsla jag hade bara - man hör inte om så många (inte jag iaf) som får det och då känns det liksom lite unikt även om det inte var det högsta man kan få - men det blir ändå så att de där känslorna kommer sköljandes över än. Tänk om man hade fått A liksom, det... Ja, jag tror inte att det är en känsla som egentligen behöver beskrivas, alla kan väl sätta sig in i det där...
Och jag ska vara ärlig, det är egentligen inte betyget i sig som får mig att tvivla, utan det är det där "finstilta". Man får nämligen se en diagramliknande grej över hur man klarade varje del, och ett par av dem ser inte så där jättebra ut, så jag tror egentligen att det är där mitt största missnöje ligger faktiskt.
Sedan är det också så att som ni ser så är procentgränserna väldigt konstiga, B finns ju knappt med, så det är kanske egentligen bara två-tre poäng som skiljer mig från ett B till ett A. Eller till ett C, t o m. Dessutom när A-gruppen är så stor och man hamnar på B, då ser man att man ändå låg minst 20% ifrån full pott, och även om jag aldrig räknade med något sådant så börjar tankarna ändå gå.
Känns som detta börjar bli rörigt nu, men det kan bero på att det är rätt rörigt i mitt huvud med...
Men hur det än är så finns inte mycket man kan göra åt saken mer än att konstatera att så här är det. Jag fick ett B.

What's the verdict?

Jag mår lite smått illa. Darrar. Hjärtat bultar. Kan inte tänka riktigt klart.
Vet inte vad jag ska göra. Fr o m idag kan jag gå in och kolla mitt resultat på mitt CAE prov på nätet, jag är så jävla rädd! Jag vågar inte! Sitter och försöker bestämma mig för om jag ska göra det, eller om jag helt enkelt ska vänta tills jag får brevet med resultatet istället...
What am I to do?

Konstigt nog har jag inte tänkt så mycket på det hela faktiskt, knappt någonting sen dagen då jag gjorde det. Inte ens under själva provet var jag ju nervös! Men det är nu de senaste dagarna när det hela närmat sig som tankarna på det hela kommit krypande, men det är precis nu som allt blomat ut på allvar...
Jag är rädd för att bli besviken. Har ju hela tiden sagt att jag är nöjd med ett C, och det är jag, och det är vad jag tror att jag har fått också om jag klarade det. Men samtidigt är det ju klart att man vill ha så bra som möjligt, och står det då ett C där... Well, lite besviken kommer jag nog ändå bli, även om jag vet att det inte är något att skämmas för! Men nu har jag dessutom hört lite hur det gått för andra och såklart börjar man jämföra. Fast man inte ska. Kan inte hjälpa det.
Och sen kan det ju alltid stå det där andra med, det negativa. Det som säger att jag inte ens blev godkänd. Tänk om? För jag har verkligen ingen aning. Det faktum att jag svarade på allt är verkligen ingen garanti för någonting!
Visst, det värsta som kan hända är jag får göra om provet till hösten eller något, men hur kul är det på en skala liksom? Kan inte rå för det, jag är rädd.

Vad har jag gett mig in på?!