Your immortal smile is burned in me

"Soluppgång i gryningen"

Soluppgång i gryningen
Ligger gömd i dyn igen
Ingen nämnd och ingen klämd
Soluppgång i gryningen

Solnedgång i skymningen
Gråtande barn tänder ljus
Alla andra lever i sus och dus
Själv har jag en fläck på min blus
Solnedgång i skymningen

On and on through grey that never ends

Fram tills för si sådär en halvtimme sedan var jag rätt okej med att snart börja skolan igen. Jag har t o m börjat läsa en del av litteraturen för den kommande kursen! Nog mer än vad jag gjorde på hela första året...
Så eftersom det sakta men säkert börjar dra ihop sig försöker jag hitta så mycket info som möjligt om... ja, det mesta. Det ångrar jag nu. Hittade ett dokument med mycket praktisk information om kursens upplägg, VFU (som den här gången förresten kommer vara fem veckor lång!), examinationer och sånt onödigt nödvändigt. Och ju mer jag läste, desto mer kändes det som att en bad-ass stor våg av iskallt saltvatten kom över mig och dog ner mig under ytan with no chance of getting up. Ren och skär panik.

Så nu sitter jag här igen för trehundrafemtioelfte gången, sedan jag började utbildningen för snart ett år sedan, och undrar varför i helvete jag gör det här?!

Just a silhouette against the rising sun

Det har flyttat in en pojke på mitt rum.Han heter Verner och är en stol.
Och jag monterade ihop honom (nästan) helt själv! Nästan så jag borde ha ett eget inslag i Äntligen hemma ju.