Ambitions are already starting to fade

Med en hemtenta due på fredag är det dags för mig att göra det jag gör bäst igen: procrastinate (egentligen är den inte speciellt stor och det borde inte vara så jävla svårt att få gjort, men som alltid när jag måste skriva skoluppgifter och sånt så låser det sig totalt för mig!). Detta är dock inget jag borde må dåligt över egentligen, för...

© Hyperbole and a Half
(Den här tjejen är så sjukt jäkla awesome! Även om jag inte hunnit läsa så mycket än... Jag rekommenderar!)

What we had would not be called love by the ones who know

Det finns en speciell.
Jag medger, jag letade faktiskt. Länge och i princip överallt känns det som. Men inget. De få jag trots allt kom i kontakt med var inget för mig. Tills en dag. Poff, out of nowhere nästan.
Det var inte riktigt vad jag tänkt mig, inte riktigt vad jag egentligen letade efter. Men attraktionen fanns där ändå. Undeniable and immediate. Och till en början vad det också allt, det blev liksom inte mer. Lite som katten runt het gröt, strök omkring och spanade lite. Hastiga blickar då och då, ibland lite mer. Mycket tankar. "Ska jag ta steget eller inte? Är det värt det?"
Så tillslut. "Jag gör det! Jag vill!" Så jag tryckte på "lägg i korgen", fyllde i mina kontaktuppgifter och placerade min order. Och nu är den här!
Jag tror att detta är början på en mycket fin realtion.

That's amore ♥

You're the last shade of red that I've been missing

Först skrattade jag (jag menar, it is kinda funny). But in its own peculiar way är det nog ett av de bästa/finaste sätten jag sett det uttryckt på.

(Är det förresten bara jag som får lite Brittany S. Pierce-vibbar?)