What if I live like there's nothing to lose?

Nu är det officiellt!

And on that fine and fateful day I will take thee in my hands

I want to know what it'd be like to aim so high above any card that you've been dealt

Your hot whiskey eyes have fanned the flame

Sometimes before it gets better the darkness gets bigger, the person that you take a bullet for is behind the trigger

I coulda gave up then but then again I couldn’t have 'cause I've traveled all this way for something

Idag är en bra dag.

You light the spark in my bonfire heart

And if anyone ever matters it is you

I'm an angel bored like hell and you're a devil meaning well

Every street with no name remind me of you

Nu kan införskaffandet av julklappar läggas till handlingarna, ska bara vänta på att den sista ska dyka upp här men det kan ta ett litet tag. Är det bara jag, eller blir det svårare för varje år?

I don't know where you're going but do you got room for one more troubled soul?

Känner att jag gör det här lite half-assed just nu. Men va fan, det görs i alla fall.

Oh, don't you put me on the backburner

I need your broken promises

Jag har inte direkt haft någon önskelista i år eftersom jag inte riktigt vet vart jag kommer ta vägen när januari är slut, sannolikheten att jag får flytta hem igen är stor, så det har inte känts som någon idé att önska sig en massa saker jag ändå inte kommer ha plats för. Men efter idag vet jag precis vad jag vill ha: ett nytt huvud (mitt nuvarande känns nämligen som en granat som man dragit bort den där säkerhetsgrejen på). Är det inte för mycket begärt tar jag det gärna som en tidig julklapp dessutom.

I don't have the right name or the right looks but I have twice the heart

Tried to run away from thinking but it only got me caught

Nackdelen med att schemalägga inläggen på det här viset är ju att jag inte vet om det på själva publiceringsdagen kanske plötsligt finns något som jag hade haft ett behov av att berätta, men som inte går eftersom att... ja, ni fattar. Nåja, så har inte varit fallet de två första dagarna och jag har inte skäl att tro att kommande dagar skulle bli något annorlunda. Den dagen den sorgen, och allt vad man säger.

The angel knows it's not right but the devil's in my heart tonight whispering things in my ear

Alltså. Jag känner mig själv, så det är lika bra att jag schemalägger det här inlägget liksom det förra. Just in case. Skulle vara så jäkla störigt om jag skulle börja glömma inlägg och sånt nu, när det gått så bra tidigare år. Det är typ som att be om att det ska gå åt pipsvängen. Känner mig dessutom extra glömsk såhär i uppsatstider, speciellt då man inte har något schema att rätt sig efter.

You know the rules and so do I

Hade knåpat ihop en lång utläggning i mitt huvud om hur detta skulle bli femte året som bockarna eldas och yadi yadi yada. Men det lät inget vidare när jag väl hade orden där framför mig så jag skiter i det. Var en massa grejer jag hade tänkt säga faktiskt, men nä, vi skiter i allihop. Nu bara börjar vi istället! Burn baby burn ♪

You are what you love, not who loves you

Ojoj, här frodas dammet! Men det gör det ju å andra sidan här hemma också, så det kan jag leva med. Liksom lite så det ska vara. (Att städa är överskattat. Och tråkigt.)

Det ironiska i det hela är väl att jag gick och oroade mig för att det var Twitter som skulle stå och samla damm om jag gick och skaffade mig ett sådant konto. Och så när jag väl gjorde det blev det precis tvärt om! Eller alltså, vi ska kanske inte överdriva; det var ju inte sådär fasligt mycket liv i bloggen innan heller och jag har ju inte precis slagit några rekord i tweets eller så. Men ändå. Nu tror jag i för sig att utan Twitter skulle förmodligen en eller ett par saker som jag skrivit där hamnat här i stället. Så tänkte jag att vi skulle ta och vända på steken lite: då och då har jag tagit bilder som jag tänkt att "det här ska jag tweeta!" men så har det liksom inte blivit av (för att jag har varit glömsk och/eller lat). Och när det gått ett tag efter det att man först tänkt tanken känns det liksom lite som att the moment's gone. Fast bilderna ligger fortfarande där och skräpar ju och det låter ju äna onödigt, så nu kör jag ett uppsamlingsheat med dem här!

För lite knappt en månad sedan gjorde jag min allra sista praktikdag inom ramen för min utbildning. Då hade jag varit på samma ställe med samma handledare och mycket samma personal i övrigt i mer än tre år. Kändes så fruktansvärt konstigt att det helt plötsligt bara skulle vara slut. I avskedspresent fick jag arrangemanget ovan. Vi sa till barnen att medaljen var gjord av riktigt guld. De trodde inte på oss. Konstigt! Haha

När jag kom till praktiken den där sista dagen kallades det till en oväntad samling inne hos 6-åringarna, men jag tänkte inte så mycket på det. Fast det borde jag ha gjort. Min handledare lät nämligen meddela att innan hon kunde ge mig godkänt som fritidspedagog skulle jag färdigställa de två grejerna ovan och kunna visa upp det på fritidssamlingen! ♫ Pressure pressing down on me... ♫

Men jag fixade det! Med liiite hjälp vid påtningen - visade sig att instruktionerna som medföljde var helt värdelösa. (Fint också hur ena änden är mer grå än gul eftersom jag inledningsvis använde en blyertspenna haha) Precis en sådan här grej som det skulle avslutas med - jag hade ju lätt gjort något liknande om varit jag som var handledare och hade en elev som skulle sluta! 

Inför Halloween var jag delaktig i karvandet av en pumpa för allra första gången. Det var både lättare och svårare än vad jag trodde att det skulle vara. Fast det kan ju bero på motivet också. 

 

Men... var det allt? Var helt övertygad om att jag hade massor liggande! Jaha, där ser man... Vad händer nu då här i fortsättningen? Troligtvis inte mycket. Men om ett par veckor är det ju första december, vilket betyder julkalender-tajm igen. Den ska upp även om jag inte har något annat att säga! (Hade först en liten fundering på om den skulle flyttas till Twitter i år i stället, men nä, det vill vi inte, va? Eller?) Var tvungen att gå tillbaka i arkivet för kolla vilken gång i ordningen det var nu; första den såg dagens ljus var 2009. Betyder detta alltså att vi kör för femte gången i år?! (Även om jag inte får ihop det; 13-9 blir ju inte 5! Fast så vet vi ju alla vilken min relation till matte är...) 

So I started out for God knows where, I guess I’ll know when I get there

I've been doing a lot of soul searching de senaste... fem minuterna? Okej, där hade vi två saker som inte var riktigt sanna, för 1) "a lot" är nog att ta i lite väl mycket, och 2) så har jag nog faktiskt tänkt på det under tiden det tog mig att göra grafiken till det här inlägget också. Så det rör sig nog snarare om five-ish minuter + hur lång det nu blev i PS (det sistnämnda har jag absolut ingen koll på, men det var förmodligen alldeles för länge i förhållande till vad jag gjorde och vad jag skulle ha det till).

Soul searching (det kan också ses som osant, men det blir mer dramatiskt om man kallar det så) var det ja, jag svävade bort lite där (haha "svävade" och så har jag en bild på en fågel! GET IT?! :D Whoopsie, där gjorde jag det igen...). Okej, seriöst nu (eller i alla fall till typ 62% eller något).

Bilden kanske talar rätt väl för sig själv? Jag överväger alltså att expandera mitt hörn i cybervärlden med ett Twitter-konto (sjuttio-tolv år efter alla andra, som vanligt). Frågan är alltså bara om jag verkligen ska? Det som i huvudsak gör att jag tvekar är den eviga frågan om vad ska jag ha det till?! Det vanliga alltså. T ex det som hållit mig borta från tumblr. (det, och att jag fortfarande inte fattar vad det går ut på). Sen är ju inte mitt track record det bästa när det kommer till att hålla liv i saker heller, LiveJournal någon? Bloggen är the exception to the rule, och att den fortfarande existerar är ett enda stort mirakel, men så ser ni ju vilken action den får också...

Men jag har en hel sommar framför mig med absolut ingenting på schemat, så något måste jag ju hitta att sysselsätta mig med! Kanske kan bli en sån där Twitter-maniac som uppdaterar 2000 gånger om dagen med viktiga saker som att det blåser ute eller att jag drack mjölk till frukost (och stalkar folk till en sådan grad att "creepy" inte är ett tillräckligt starkt ord för att beskriva det) och går alla på nerverna? Could be fun...

Oh dear, aldrig trodde jag väl att jag skulle göra en sån här utläggning om ett potentiellt twittrande eller inte, men poängen är fortfarande att jag behöver hjälp att fatta ett beslut. Jag är faktiskt bara 23 år gammal. Det är väl självklart att jag inte kan ta ett sådant här beslut själv?! Nej, precis. So help me please, ge mig er input! Ni som är insatta kan ju t ex argumentera för för- och nackdelarna med Twitter som fenomen. Eller något i den stilen.

Hade det här varit någons telefonsvarare som jag försökte tala in allt det här på hade det där pipet som avbryter än när mer inte kan spelas in kommit för länge sen... Och där fick vi ett annat argument som talar emot mig och Twitter: jag är the queen of långa utläggningar. Inte precis vad Twitter används till...

Angel to you, devil to me

Det här med att försöka "lura" barn och guilt trippa dem är typ the biggest waste of time som finns.

Var hos mina kusiner igår och när jag skulle åka hem på kvällen bad jag den yngsta av dem (3½ år gammal) om en kram, vilket han brukar vara rätt frikostig med. Men inte går. Så då körde jag den där "ja, men då blir jag ju ledsen. Då får jag åka hem och gråta nu". Försökte lirka lite till och min moster försökte också spela på att "då kommer ju Thina ligga och gråta i sin säng hela natten"... Ja, men ni vet hur det funkar. Så försöker man en gång till sådär "ja men kan jag inte få en kram då?"

Vad han svarar? "Nej. Du kan åka hem och gråta nu." Direkt från hjärtat det där. Älskade ungjävel! Haha