En av tjejerna på fritids tycks ha fattat riktigt tycke för mig. Kunde fort känna av det första perioden jag var där. Sen när jag kom tillbaka för praktik igen för några veckor sedan flög hon mer eller mindre på mig då hon fick syn på mig. Och idag när det var dags igen lös hon också upp riktigt ordentligt.
Vi satt och målade lite och hon tyckte att vi skulle göra teckningar till varandra, fast man fick inte se vad den andra ritade under tiden. Så det gjorde vi. Och när jag vecklade upp teckningen hon gjort till mig möts jag av orden "du är bäst!" Så jävla glad blev jag! Det är vid såna tillfällen man riktigt känner hur värt allt arbete ändå är, fastän man vissa dagar bara verkligen vill ge upp.
tisdag, mars 01, 2011
From my heart flown
These words were my own - Thina @ 20:47
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vilken gullunge!
Tack för att du delade med dig av den historien. Den ger mig lite hopp om att dagens barn kanske - med lite tur - inte kommer att totalförstöra världen.
åh vad gulligt
Skicka en kommentar