No matter what I'm forced to see I'll be the one free of jealousy

Egentligen kunde jag nog inte bry mig mindre om dagens bröllop – även om jag får medge att det måste vara rätt najs ändå för engelsmännen som fick typ åtta dagar ledigt spektaklet till ära! Den delen hade jag också kunnat ta.
Nej, jag brydde mig som sagt inte (och det gjorde jag inte direkt förra året heller), men likt förbaskat hamnade jag några minuter här och där framför TVn ändå!
Det var dock bara två saker jag kunde tänka på:

1. Vems ögon var det Posh ville försöka sticka ut? Sen kan man ju förresten fråga sig hur många timmar och frisörer som egentligen låg bakom den där hästsvansen? Säkert minst två frisörer i alla fall; en som borstade håret och en annan som satte upp det i en tofs. 2. Varför klipper William inte bara av sig allt hår? Fast sen slog det mig att hans högsta önskan kanske är att en dag ha en exakt likadan frisyr som Tommy Lindström. Och i så fall ska jag ju inte lägga mig i. Har nämligen hört att det är viktigt att ha drömmar och ambitioner.