Bakslag

Jag hade ju planerat. Den nya Harry Potter-filmen är på ingång och det är ju inte helt omöjligt att man går och ser den. Därför tänkte jag ju friska upp minnet genom att läsa igenom boken igen (jag behöver läsa mer över huvudtaget). Så ligger den inte där i boklådan under sängen!
Då slår det mig som en piska i ansiktet. Den är fortfarande utlånad. Till henne på råga till allt! Helvete! Jag var ju bombsäker på att jag fått tillbaka den. Önsketänkande?
Jag orkar inte prata med henne, inte nu, allt är så messed up på den fronten för tillfället. Och definitivt inte under en helg, ett öde värre än döden att behöva möta den där andra personen också. No way. Men jag är osäker på hur en vanlig veckodag ser ut där också, med alla semestrar och allt som drar igång helt och dit. Jag har ingen koll alls och man kan inte vara säker på NÅGOT!
Nej, det får nog vänta lite då hellre.
Fast när jag väl gör slag i saken borde jag kanske påpeka det där om skivan med. Hon har haft den bra länge. Och inte har hon gjort något som visar på att hon funderar på att återlämna den heller. Inte ens när jag fick de andra skivorna för längesen. Å andra sidan minns jag inte riktigt hur det var den gången, har för mig att vi båda glömde det. Men i alla fall.
Inte för att det är en skiva som jag förmodligen skulle sätta i skivspelaren direkt och börja lyssna på, men den är ju never the less min. En principsak liksom.
Allt var så mycket lättare förrut! Fortfarande otroligt jobbigt - tro inget annat! - men ändå enklare. På en nivå som man kunde hantera någonlunda. Men jag antar att tillslut så rann väl bägaren över i alla fall.
Om man ändå bara kunde lämna allt det förflutna bakom sig och bara koncentrera sig på framtiden, försöka göra den någonlunda okej. Mera önsketänkande.
Vad är det här? "Önsketänkandets dag"?! Nej, för det är det nog nästan varje dag när jag tänker efter. Jag borde inte tänka så mycket, det kan inte vara bra. Vädret suger fortfarande.