(O)uppskattat bihang?

Vad ska man göra när det mest känns som att man mest e i vägen för de som ska föreställa ens "kompisar"? När det känns som att man får - om man får - vara med för att de ska va snälla? Helst dra sig undan, nästan. Men samtidigt inte. Fast mest dra sig undan. Allt känns så komplicerat och meningslöst, kan knappt bärga mig till skolavslutningen. Kan inte beskriva hur gött det känns, att man närmast kan räkna på fingrarna de dagar som återstår av grundskolan! Kommer nog inte sakna den ett endaste dugg. Fick en plötslig känsla av dèja vú. Har jag möjligtvis skrivit det här förrut? Skulle inte förvåna mig, jag och mitt guldfisksminne.
Egentligen känns det som att jag vill berätta mer i detalj, men så orkar jag samtidigt inte. Jävla lathet. Thina behöver RIKTIG sommar. NU.