Någon gång i början på året hörde jag ett mycket löst rykte om att en Spice Girls-reunion kanske var på G. Och i så fall att det mycket möjligt kunde vara i anknytning till sommarens olympiska spel.
Först delade jag glatt med mig av denna nyhet
till allt och alla som ville (och inte ville) lyssna, men det var också så att
jag därefter inte hörde något mer om saken och glömde faktiskt bort det helt. Så
omkring dagen för OS-invigningen kom jag plötsligt på det igen. Och eftersom
jag hört ett löst rykte en gång för längesen så tyckte jag ju faktiskt att det
borde vara sant också! With anticipation satt jag och väntade genom hela ceremonin,
hoppades in i det sista, men det närmsta vi kom var David Beckham på en båt. Inte
ens en enda liten låt i det där medleyt som skulle innefatta hela den brittiska
popmusikhistorien från 60-talet och framåt. Hallå disappointment liksom!
Att där också
skulle äga rum en avslutningsceremoni hade jag knappt koll på. Men jag hade ju
sett invigningen så då ville jag se avslutningen med, vari vilken
kommentatorerna inleder med att säga att kvällens tema är den brittiska
musikindustrin. Ett hopp tänds inom mig igen. Så jag väntar. Och väntar.
Sen,
knappt två timmar in, intas stadion av ett gäng taxibilar och jag undrar väl
lite vad poängen är, även om jag antar att det sitter någon i dem. Plötsligt samlas
några bilar i mitten och börjar ändra färg. Kommentatorn börjar prata om att
den ena är babyrosa, vilket jag inte alls håller med om - ser han inte att den är mer ceriserosa?, och att en annan är lite
skräckinjagande... vad snackar han om egentligen?! För jag kopplar som vanligt
inte först (att det dessutom stod "Spice" på registreringsskyltarna
såg jag inte ens). Men i takt med att bildörrar öppnas, någon kliver ur... suddenly, there they were! And all was
right with the world. Plus
att Russell Brand var där också. Han kunde faktiskt fått lite mer tid tycker jag.
4 kommentarer:
Håller FULLSTÄNDIGT med!!! Jag var rejält irriterad efter invigningen just för att det bästa som någonsin kommit från Storbritannien (vilka Beatles, liksom?) bara ignorerades! Dagen innan avslutningen tog jag beslutet att om Spice Girls inte fick uppträda då, då kan London gott brinna ner igen.
Men där var de ju. Och vad fantastiska de var! Jag dansade med i soffan (och insåg till min förskräckelse hur gammal jag är - varena led i kroppen knakade när jag rockade loss). Men sen kom inte-Oasis och drog ner stämningen. Vad tänkte man med det upplägget?
Håller med om Russel Brand också. Vilken stjärna. Kunde han inte hållt i hela OS?
Russell som Mr. OS? I second that suggestion!!! Personligen älskar jag honom, men vet att många tycker att han är alldels för mycket. Vilket han väl kanske är. Men så är det väl just det som jag älskar också kanske.
Haha! Jag dansade inte i soffan (dels för att jag låg i sängen) men jag blev sådär löjligt, barnsligt glad när jag såg dem!
Jag är väl inte "målgruppen", inte ens när det hände - men var faktiskt smått besatt av Spice Girls när det begav sig. Har sjukt mycket bandat på VHS.
Slammed me to the left, I was having a good time..
Spice Girls simply had that effect on people! :D
Åh, har du? Önskar att jag med hade mer kvar. Enda jag har nu är deras första skiva. Förr, då det begav sig, hade jag nån typ av bok med dem och naturligvis fotoalbumet man kunde köpa och samla bilder i! Är nog det jag ångrar mest att jag gjort mig av med. Av min moster fick jag även en t-shirt en gång - waaay after their glory days :P Haha
Skicka en kommentar