Åh, ibland blir man ju bara så trött på sig själv!!
Strax efter att jag klippte mig i påskas inhandlade jag ett diadem, ett enkelt svart - i plast med piggar eftersom jag har så mycket hår. Det lyckades jag pajja på mindre än en vecka - inte sååå lyckat, speciellt eftersom jag gillade det :P
Jaja, tänkte jag, det var ju inget speciellt med det eller så och det fanns en hel del sådana kvar, så jag begav mig efter en tid iväg för att skaffa ett nytt. Då finns det inga! Bara i rött, och det var väl inte vad jag sökte precis...
Kollade i affären med jämna mellanrum, men fortfarande inget. Så för ett tag sen, precis innan midsommar tror jag bestämt att det var, så kollade jag igen "bara för att" liksom och då hade de ETT enda, så jag var ju inte sen med att köpa det ;) Men vad tror ni händer idag då? Jo, jag tar av mig det för att lägga undan det och naturligtvis hade det brutits av nu med!!!
Antar att man kan väl inte göra så mycket annat än ställa sig själv frågan: "Vad hade du väntat dig?" Trots allt, det var ju en bara bit svart plast. Och jag hade ju inte lagt ut någon större summa på det, 20 kronor, så det är ju en sådan där smäll man får ta. Dessutom, jag hade ju nästan förväntat mig det, i alla fall någon gång. Men ändå, ni vet... ;)
Oj, nu kände jag mig precis väldigt ytlig! Ägna ett helt inlägg åt ett diadem...! Hahaha Men man får ha sådana dagar också, visst? ;P
onsdag, juli 18, 2007
Äkta plast
These words were my own - Thina @ 21:54
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men det är ju just de där små förtretliga retliga sakerna som man kan få värsta psykbrytet av - iallafall jag, haha! ;)
Hahaha jag med! Ibland i alla fall ;)
Men nu köpte vi ett nytt idag, men jag aktade mig för att ta det där i plast för jag vet ju hur det kommer bli snart!
Blidde visserligen ett utan piggar då ju, men man får väl ta lite hårnålar till hjälp då! ;)
Skicka en kommentar