Det blir aldrig som man tänkt sig

Vet inte hur många kvällar - precis när man ska sova - på raken som jag legat och tänkt på sånt som handlar om mig och som jag borde skriva om i bloggen! Jag tänker på nåt, och sen intalar jag mig själv att "självklart minns jag det i morron oxå!" Inte fan gör man det, ibland har jag t o m glömt det på fem minuter. Jag hatar mitt minne.
Hur som helst, det är sådana där saker som känns viktiga, sådant som jag känner att jag måste få ur mig (palla skriva vanlig dagbok!), och därför blir det så frustrerade när man vaknar dagen efter och minns kanske en tiondel av ursprungliga tanken! Allt lyser med sin frånvaro ju. Varför kan man aldrig komma på saker när man sitter här för?!
Nej, det blir verkligen aldrig som man tänkt sig!
Ärligt talat blev inte ens det här inlägget det, för också det låg jag och tänkte på igår när jag skulle sova! Gaah, jag blir så trött på det här.

Fast har hört att det heter "Bättre dåligt minne än dåliga minnen". Jo visserligen, men va fan tar man sig till när man lider av båda?! Någon som vet? Jag är beredd att prova allt! Tror jag i alla fall, beror på vad det är... Haha