Baaad, bad Catherine

Jag sitter här. Har textkommunikation. Borde egentligen skriva på mitt reportage som har deadline i morgon, så att jag slipper sitta hela kvällen hemma sen. Men ni vet ju hur jag är.
Har i övrigt inte skrivit mycket på reportaget än över huvudtaget, har suttit och slösat bort lektionerna på en massa andra meninglösa saker. Allt för att slippa jobba, right? I dag känner jag mig trots allt relativt stolt, har ju skrivt mer idag (på inte ens en hel lektion) än vad jag skrivit på övriga lektioner sammanlagt! Att det jag sen skrivit inte är väldigt mycket att hänga i granen, det är inte det viktiga i den här frågan.
Vet ju hur jag vill att det ska se ut, har lagt upp en game plan i huvudet, now all I gotta do is stick to it. Lättare sagt än gjort. Nej, jag är ingen författare. Även om många tycks ha fått för sig det... Kanske när det är mer på mina egna villkor. Men vad vet jag?

Till alla er som tycker att jag skulle ha lagt tiden det tog att skriva det här på att skriva mitt reportage istället, att jag nu kunde ha varit en ännu större bit på väg, har jag bara en sak att säga: NEJ! Det hade jag inte alls det. Hade jag inte skrivit detta hade jag bara suttit och gjort nåt annat helt otroligt meningslöst. Då ser jag hellre att jag la min tid här, något vettigt kanske det gav med sig i alla fall. Ur en social synvinkel sett. Om man nu ens kan säga så... Men här är det jag som bestämmer, och då kan jag faktiskt säga vad jag vill! Det måste inte alltid vara förståeligt. Huvudsaken är väl att man sa något?