Chock

Vet inte ens vad man ska säga. Helt i chocktillstånd, även om det är bättre nu än igår.
Det är så konsigt, läste Ballis blogg för ett par dar sen. Hon tog upp det här med döden, och visst fick det mig att tänka lite, men det försvann nog rätt snabbt igen, är ju inte precis nåt man förväntar sig inom en snar framtid. Inte jag i alla fall. Så händer det.
Liksom, vad ska man säga? Vad ska man göra? I början grät jag, men det gick över - om man nu kan säga så. Nu tänker man mest på senariot då man fick reda på det. Det är så ofattbart, det känns inte som att det är sant, fast det gör på samma gång, och man vet till 700% att det är det. Ett hål i hjärtat eller nåt.
Varför?