Tänk positivt

Tänkte att jag bara måste dela med mig av den här texten som går att finna i min bok i textkommunikation. "Tänk positivt" heter den...

När jag vaknade i morse kände jag mig på dåligt humör. Men det var jag bara glad över. Det visade ju att jag hade känslor. Sedan tog jag barnsalva istället för tandkräm på tandborsten. Även den bästa kan göra fel, tänkte jag och kände mig djupt tacksam över den insikten.
När jag öppnade kylskåpet föll ett mjölkpaket ut och stänkte ner mina skor och byxor. Jag intalade mig att de gav ett fint lyster åt lädret och byxorna hade jag ändå tänkt byta. Frukostkaffet kokade över och det fick mig att tänka att kaffe faktiskt var ett gift.
Just när jag slagit igen ytterdörren, märkte jag att jag hade glömt nycklarna. – Den stunden den sorgen, tänkte jag då. Just nu behövde jag inte bryta mig in, jag ska ju ändå till jobbet. Att de nya byxorna fastande i cykelkedjan och att jag körde rakt in i grannens häck, spelade egentligen ingen roll. – Tur att det inte var ännu dyrare byxor mumlade jag glatt.
På jobbet tog jag in kaffe till bordet och råkade spilla ut det mesta på kvartalsrapporten. – Det kunde varit värre slog det mig. Det hade tagit mig två veckor att skriva rapporten, det kunde lika gärna tagit tre veckor. Och förresten hade jag ändå tänkt arbeta om den.
Till lunch åt jag en nyttig råkosttallrik och bet av en tand på en hård morot. Just den tanden hade ändå alltid varit lite sned, så jag bad tandläkaren att dra ut hela rasket. – Lika bra, nu kan man inte få hål i den igen tänkte jag och kände mig uppåt.
På hemvägen skulle jag ta ut pengar, men mitt kort försvann i bankomaten och kom inte ut igen. Nåja, pengarna hade man ändå bara gjort av med.
Låssmeden kostade bara 300 kronor och explosionen när jag slog på TV:n blev inte särskilt kraftig. Nu kan jag skaffa Text-TV och så blir omtapetseringen äntligen av. Så bra! – Det är fint att tänka positivt, tänkte jag och kastade mig på sängen så att ena foten bröts. Tur att telefonen stod så nära sängen, så jag slapp resa mig upp för att ringa ambulansen.

Jag anar en viss ironi... Gör ni? Haha

EMOtional

I can't stop smiling, tänker bara på det som hände i skolan idag. Åh, det var lätt dagens skönaste! Haha
Vi sitter på svenskan, folk läser och det är relativt tyst - en tystnad som läraren själv försökte få alla till naturligtvis. Knorren på det hela är att mitt där i tystnaden fäller hon kommentaren: "Anders, är du emo?" Haha, hela klassen började gapskratta! Det hela kom från ingenstans och det vara bara så klockrent på något vis!
Tydligen hade hennes son sagt att folk (kanske killar framför allt då) som har håret hängande i ansiktet är emo, och den här killen Anders hår är lite i det stuket. Jag tror att han blev rätt offended, han gillar inte emos haha.
På bussen hem började jag tänka på det igen och jag log. Jag såg nog lite rolig ut, haha. Om nu någon såg det, dvs :P

I morgon är det dags att passa kusinerna igen och på söndagen har de kalas så det blir en lång helg. Redan tolv blir jag hämtad i morgon. Egentligen känns det som att jag inte har tid, har en massa saker för skolan som måste göras. Fy fan. Eftersom det inte blir mycket tid över till sådant under morgondagen får jag väl försöka planera in lite under söndagen efter att vi kommit hem. När det nu blir - och jag lär nog vara riktigt trött! Och så måste jag kolla när lite program går i helgen, en del som jag måste spela in. Det dummar är bara att jag inte litar på kanal 5:s hemsida, för de senaste söndagarna så har de tider som står där inte stämt överrens med verkligen. Skulle liksom verkligen vara surt om man missade första avsnittet av Grey's Anatomy...
Nu väntar inspelningen av dagens Idol och sedan ska jag soooova. Yaay.

Hardcore bananas

Jag började med engelskan. Faktiskt.
Men si så där två uppgifter senare tappade jag helt intresset. Bad Catherine. Nicht gut.
Vet inte riktigt vad det kommer få för konsekvenser, men det får väl gå som det går då. Det är mycket nu känns det som - och precis när man tror att man får en liten andningspaus kommer det nytt ifrån ingenstans känns det som. Har lärare en inbyggd sensor för att känna av sånt, tro?

Idag sattes i alla fall en del planerade ingång. So much fun! :D Och imorgon har jag sagt att jag ska vara med på gympan - badminton. I so kick ass in that! Not. Haha

The worrying kind

Jag oroar mig alltid alldeles för mycket. Han brydde sig ju inte ens om det där han gett oss i läxa. Kanske var det inte så viktigt... Bara skönt att det är över och att det är helg nu. Och på arbetet om Alexander den store fick jag MVG. Undrar om hon verkligen tittar så noga på det... Kan hon verkligen se nåt sånt på fem minuter, även om det bara var en sida? Oh well...

Lite skolarbete har jag i helgen, men det är rätt soft i alla fall. I morgon väntar Slottsskogen med Katie, hennes lillasyster, Catrin & Alex. Alla + en hund var. Det kommer bli intressant.
Lite nervös för att åka buss/tåg med Hulken dock. Look, there I go again - oroar mig. Önskar verkligen att jag kunde sluta med det... :(

Oreligiös egoist

Jag ska sova snart. Typ. Fast jag vill sova nu.
Men det är mitt eget fel, som vanligt. Börjar med läxor och skit allt för sent, fast jag vet hur det blir. Kan inte hjälpa det, det är som en förbannelse.
Fick ordning på uppgiften för svenska i alla fall, att skriva om en uppfinning eller person under antikens Grekland. Jag valde Alexander den store. Om det blev bra vet jag inte, men orkar inte bry mig heller. Jag är för trött.
Sen har vi det där i mediekunskap med, negativ propaganda - eller vad man ska kalla det.
Det är fanimej svårt, och jag kan inget om klichéer, färgat ordval och allt vad det nu hette inom de där områderna som det handlar om (fick i för sig välja ett men det hör inte hit. Jag kan inget i alla fall!)
Mamma försökte hjälpa, men börjar skriva om blandrashundar vs. renrasiga hundar. Jag tror inte att det var vad läraren tänkt sig. Det var inte vad jag tänk mig i alla fall.
Ja, jag är jättetacksam för hon försöker i alla fall, men det känns liksom jobbigt när hon inte förstår och jag är trött och lite halvstressade och kan inte ens verka lite glad för det hon gjort. Skäms på mig!
Men som läget ser ut nu har jag nog inget annat att välja på än att gå på det, så får det bära eller brista sen. Listan blev inte ens helt klar heller... Fast vad ska jag göra liksom när jag inte kan något annat? Han får ta det som det är.
Nu är frågan... Renskriva det nu, eller i morgon bitti? Jag har två timmars sovmorgon för engelskan är inställd (frivilligt att komma och jobba om man vill, Thina sover hon), så jag har lite tid om jag går upp tidigare än jag egentligen behöver. Lockar inte så mycket, men det gör det å andra sidan inte att behöva göra det nu heller. Måste nog ändå upp tidigare i morgon och tvätta håret. Ja, så får det bli. Orkar inte tänka på saken mer.
Gud vare med mig. Egoistbarn som jag är. Jag tror ju inte ens på Gud!

Självförtroendet på topp

Jag mår inte överdrivet bra just nu. Jag saknar sommaren, då var allt bra. Man slapp oroa sig så mycket. I alla fall på alla de här sakerna.
Har säker berättat om min "fobi" för idrott, hur skit det kändes förra året och den deal som jag gjorde med läraren. Jag visste inte alls husr det låg till med den i år, men jag räknade inte med att den fortfarande skulle gälla. Därför tänkte jag att "äsch, jag får väl bita ihop dårå, det är bara en termin". Detta var också mycket tack vare att jag skulle ha gympa tillsammans med en av klasserna där jag har en kompis.
Men så kommer alla de där förändringarna som man inte räknat med, och som bara förstör. Om läget varit annorlunda hade man kanske gjort det bästa av situationen, men när man känner så starkt att man verkligen inte vill redan innan gör en sådan sak att det bara förvärras och man vill i princip bara åka hem och lägga sig under täcket för att aldrig mer komma fram.
Det var två veckor sen. Förra veckan lyckades jag att ta mig ur situationen eftersom jag fortfarande var lite förkyld.
Men vad fan ska man göra nu?! Mamma har försökt att ringa och mejla honom utan att han svarat och det är gympa i morgon och jag vet inte alls vad jag ska ta mig till, det är som en sten som tynger ner en... Jag vill inte! Jag vill verkligen inte!
And being the person I am, kan jag inte konfrontera honom själv heller, jag måste gömma mig bakom mamma för att hon ska fixa det. Och nu har hon inte ens gjort det. Nej, det är inte så lätt när han inte hör av sig tillbaka, men jag har ändå en känsla av att hon inte alls gjort så mycket som hon skulle kunnat.
Och sen är det de där läxorna som ligger och lurar med...
Fan, skolan har knappt början och redan ger den mig mer problem och får mig att känna mig som skit mer än vad jag gjorde på hela sommaren! Jag. Vill. Inte.
Weeping time.

Världen behöver fler hjältar...

Några skulle kalla det här att göra reklam, jag kallar det att promota (det låter bättre)...

På TV4 har man nu börjat visa serien Heroes - jag är för lat för att länka så att ni ska kunna gå och kolla vad den handlar om eftersom det inte är det viktiga just nu - men kort sagt handlar den om en massa vanliga människor som upptäcker att de har övernaturliga krafter.
Baserat på denna serie har min underbara Malin skapat ett rollspel, Heroes NYC, som det skulle vara skitkul om det kom lite flera spelare till!
Världen behöver fler hjältar. Är du en av dem?
I'm hoping to see a lot of y'all there! :D

Den nakna sanningen

Tror jag sagt det förrut, men jag säger det igen (och lär säkert göra fler gånger med!) - bättre sent än aldrig hette det, va?
Fick för ett tag sen den här utmaningen av både MissyT & Sparkling, men har inte haft tid förrns nu att göra något åt den...

Regler: Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg som innehåller åtta fakta eller vanor om en själv. I slutet av inlägget utmanar bloggaren åtta nya personer.
Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen i kommentarrutorna på deras bloggar, så att de vet att de har blivit utmanade.
1. Är sämst på att städa
2. Skjuter alltid på allt alldels för länge (t ex läxor)
3. Har världens sämsta minne
4. Vill kunna spela trummor
5. Önskar ibland att jag var nån annan
6. Händer att jag undrar hur mitt liv skulle sett ut om jag t ex inte flyttat, eller om jag rent av bott på en annan plats - som USA...
7. I mitt vokabulär finns det inte ens något som heter "självförtroende"...
8. Tuggummi är min drog <3

Vet att reglerna säger att jag ska utmana åtta nya nu, men de flesta jag känner har redan blitt det en gång, så därför är jag så cool att jag avstår och lämnar det återigen fritt för den som känner sig manad att ta sig an den... :)