Självförtroendet på topp

Jag mår inte överdrivet bra just nu. Jag saknar sommaren, då var allt bra. Man slapp oroa sig så mycket. I alla fall på alla de här sakerna.
Har säker berättat om min "fobi" för idrott, hur skit det kändes förra året och den deal som jag gjorde med läraren. Jag visste inte alls husr det låg till med den i år, men jag räknade inte med att den fortfarande skulle gälla. Därför tänkte jag att "äsch, jag får väl bita ihop dårå, det är bara en termin". Detta var också mycket tack vare att jag skulle ha gympa tillsammans med en av klasserna där jag har en kompis.
Men så kommer alla de där förändringarna som man inte räknat med, och som bara förstör. Om läget varit annorlunda hade man kanske gjort det bästa av situationen, men när man känner så starkt att man verkligen inte vill redan innan gör en sådan sak att det bara förvärras och man vill i princip bara åka hem och lägga sig under täcket för att aldrig mer komma fram.
Det var två veckor sen. Förra veckan lyckades jag att ta mig ur situationen eftersom jag fortfarande var lite förkyld.
Men vad fan ska man göra nu?! Mamma har försökt att ringa och mejla honom utan att han svarat och det är gympa i morgon och jag vet inte alls vad jag ska ta mig till, det är som en sten som tynger ner en... Jag vill inte! Jag vill verkligen inte!
And being the person I am, kan jag inte konfrontera honom själv heller, jag måste gömma mig bakom mamma för att hon ska fixa det. Och nu har hon inte ens gjort det. Nej, det är inte så lätt när han inte hör av sig tillbaka, men jag har ändå en känsla av att hon inte alls gjort så mycket som hon skulle kunnat.
Och sen är det de där läxorna som ligger och lurar med...
Fan, skolan har knappt början och redan ger den mig mer problem och får mig att känna mig som skit mer än vad jag gjorde på hela sommaren! Jag. Vill. Inte.
Weeping time.