Oreligiös egoist

Jag ska sova snart. Typ. Fast jag vill sova nu.
Men det är mitt eget fel, som vanligt. Börjar med läxor och skit allt för sent, fast jag vet hur det blir. Kan inte hjälpa det, det är som en förbannelse.
Fick ordning på uppgiften för svenska i alla fall, att skriva om en uppfinning eller person under antikens Grekland. Jag valde Alexander den store. Om det blev bra vet jag inte, men orkar inte bry mig heller. Jag är för trött.
Sen har vi det där i mediekunskap med, negativ propaganda - eller vad man ska kalla det.
Det är fanimej svårt, och jag kan inget om klichéer, färgat ordval och allt vad det nu hette inom de där områderna som det handlar om (fick i för sig välja ett men det hör inte hit. Jag kan inget i alla fall!)
Mamma försökte hjälpa, men börjar skriva om blandrashundar vs. renrasiga hundar. Jag tror inte att det var vad läraren tänkt sig. Det var inte vad jag tänk mig i alla fall.
Ja, jag är jättetacksam för hon försöker i alla fall, men det känns liksom jobbigt när hon inte förstår och jag är trött och lite halvstressade och kan inte ens verka lite glad för det hon gjort. Skäms på mig!
Men som läget ser ut nu har jag nog inget annat att välja på än att gå på det, så får det bära eller brista sen. Listan blev inte ens helt klar heller... Fast vad ska jag göra liksom när jag inte kan något annat? Han får ta det som det är.
Nu är frågan... Renskriva det nu, eller i morgon bitti? Jag har två timmars sovmorgon för engelskan är inställd (frivilligt att komma och jobba om man vill, Thina sover hon), så jag har lite tid om jag går upp tidigare än jag egentligen behöver. Lockar inte så mycket, men det gör det å andra sidan inte att behöva göra det nu heller. Måste nog ändå upp tidigare i morgon och tvätta håret. Ja, så får det bli. Orkar inte tänka på saken mer.
Gud vare med mig. Egoistbarn som jag är. Jag tror ju inte ens på Gud!