A little bit of...

Helgen med Maria var världsbäst! <3
Just nu känner jag bara att jag är alldeles för trött för att orka gå in på några detaljer... Och sen så är det värst vad mycket det är att göra nu då!
Vill inte! :(
Och den här dagen har mest känts onödig. Skolan och information alltså..! Suck.

Nåja, om två veckor är det i alla fall lov! Snacka om att man längtar dit!

"A little bit of Tina is what I see
...
A little bit of Mary all night long"

Haha så himlans bra - den där Lou Bega tänkte visst på allt han! ;)

I'm goin' bananas

Hur kunde man ens komma på tanken att jag faktiskt skulle göra det jag planerat på dagen? Jag har ingen aning! Tillfällig sinnesförvirring kanske? Å andra sidan... Jag lider ju alltid av någon typ av förvirring. Hmm... Tänkvärt(?)

Hur som helst har lite nytta ju gjorts idag *syftar på headern*
Den nya headern finns uppe, och den får i alla fall duga tills vidare, hade lite taskigt med fantasi idag.
Ska i ärlighetens namn säga att jag faktiskt övervägde tanken huruvida jag skulle placera in bananen i den eller inte, men efter att ha grubblat en stund insåg jag ju att utan bananen skulle den här bloggen inte vara vad den är! Alltså fick han vara med på ett hörn återigen. Bara det att jag börjar få slut på idéer på hur jag ska få in honom på ett kreativt vis. I dag gick det ändå rätt bra tillslut tycker jag. You agree?

Bara ett par minuter kvar till One Tree Hill. Lätt dagens höjdpunkt!

Echoing (in my head)

by Shebang

Tänkte bjuda er på texten till en låt som nyligen kom till min kännedom igen. Känns som att den ligger lite i tiden...

You were the petals, were the petals of my rose
The most beautiful, beautiful part of the flower
But you wilted, you wilted and fell to the ground
Where you couldn't breathe, couldn't breathe
You lost your power

I know a place high above
Is it the place were you are now?

Your voice is echoing in my head
When I'm lying sleepless in my bed
Not long ago, you were here
But you faded in the night
Your echoing in my head
Still you echoing in my head

Then you slowly, you slowly faded away
You spread your wings, your wings and flew

I know a place high above,
is it the place where you are now?

Your voice is echoing in my head
When I'm lying sleepless in my bed
Not long ago, you were here
But you faded in the night
Your echoing in my head
Still you echoing in my head

I wish you were here, cuz I love you so
Are you all alone?
Is heaven your new safe home...?

Your voice is echoing in my head
When I'm lying sleepless in my bed
Not long ago, you were here
But you faded in the night
Your echoing in my head
Still you echoing in my head

'Til death do us part

Hade egentligen tänkt skriva detta igår, men det var kanske ödet som fick mig att skjuta på det... Inte för att jag är så speciellt säker på att jag tror på ödet, men i alla fall.

People are dropping like flies here!
Det låter helt hemskt, och det är det ju faktiskt också, men framför allt är det sant!
Inom loppet av... tre dagar har jag blivit varse om två dödsfall som inte är allt för långt ifrån mig!
Det första var i förrgår, jag var på väg till bussen när jag såg en Ola-ambulans med blåljuset på komma åkandes bortåt där jag bor, så jag ringde mamma för att berätta. Senare fick jag ett SMS av henne där hon berättade till vem de skulle, men att allt verkade lugnt. Om hon visste hur "rätt" hon hade haft då... Var nämligen en tjej, ett år yngre än mig, som gått bort! Snacka om att man blir lite chockad, speciellt efter det som hände med kusinen även om fallen inte riktigt kan jämföras. Just nu är det nog oklart hur det gick till.
Jag kände inte den här tjejen speciellt väl, jag visste i princip vad hon hette, vem hon var och så. När vi var yngre pratade vi väl lite nån gång och så, inte så mycket mer med det. Därför skulle det ju vara helt fel att påstå att jag är ledsen på det viset, jag känner mer att det är väldigt hemskt och att det är sådant här som verkligen får en uppmärksam på hur osäkert allt är. Livet.

Så vad händer i morse då? Jo, när jag kommer ner frågar mamma vad min bildlärare på högstadiet heter i efternamn, och när jag bekräftat det som hon redan misstänkte svarar hon "då är hon död." Man blir ju helt klart lite "VA?!" även om det är tidigt på morgonen och man är trött som satan!
Mamma hade sett dödsannonsen i tidningen, eller annonserna egentligen, varav en var just från min gamla skola. Hade det inte varit för den skulle hon inte ha sett den.
Hon skulle ha fyllt 60 i år, alltså inte hon heller speciellt gammal. Fick höra av en granne att det skulle vara cancer. Himla tråkigt, verkligen! Inte för att jag liksom hade nån speciell realtion eller så till henne heller, men ändå liksom. Hon var ändå min lärare ju.

Året har ju inte ens börjat!
Hela förra året var ju fyllt med dödsfall det med, från kändisvärlden i för sig, men detta känns ju inte direkt som någon bra början i alla fall...
Tråkigt, tråkigt.

Matematik B

Idag ska jag få gjort något. På riktigt.
Har ett par matteuppgifter som jag måste göra, så jag ska se till att få gjort dem alldeles strax så att jag kan kolla på en film sen and feel a little good about myself. Inte för att jag fortfarande har saker som jag måste göra, sådant som kanske ur vissa synvinklar är viktigare att få gjorda i det här skedet, men nu har jag bärt hem den jävla boken så då ska jag fanimej öppna den och få det ur världen med! :P
Får jag nu dessutom gjort detta, och varvar det med lite roliga saker också, så är det kanske inte så svårt att ta tag i lite engelska sen också... Förhoppningsvis inte.

Isn't it just great to be back in school?! I think not.

What's my age again?

Tanken var väl att jag skulle försöka mig på någon form av uppdatering idag, men jag är way too tired för att ens orka försöka förmå mig själv till att formulera något någonlunda vettigt. Kanske i morgon. Kanske.

Film-tajm? Om jag orkar.

Good times. They don't excist

Jag vet inte... allt känns bara... fel. Knäppt. Märkligt. Inte som det ska. Inte bra.
Det är nästan så att man vill gråta, gömma sig och inte komma fram på ett bra tag och...blah. I just have a bad feeling, men ingen aning om varför eller vad det kan tänkas röra sig om.
Jag vill inte.
Jävla skol-helvete.

Tror jag behöver sova. Men i och med det kommer något att gå snett. Va fan är det som händer?! :(

Förlåt.

Rubriken skulle visst vara den lätta delen...

I dag var andra dagen i skolan. Fast ändå första riktiga. I går gjorde vi inget - jag är för duktig för omprov & på eftermiddan var det bara träff i mentorsgrupperna ^^ Ego-barn & damn proud of it :D
Däremot hatar jag mitt nya schema! Det som var så fint förra terminen! :( Så klart finns det både plus och minus, men jag har alltid varit bra på att bara se de dåliga sidorna av en sak... haha
Va fan var det nu jag tänkte på då?
Jo, just det ja! Ni ska få se det när det kommer upp på min SchoolSoft. Man har ju inte varit så duktig att man lagt upp det nya schemat, utan det är fortfarande det gamla som ligger kvar.

Dagens hatobjekt? Härmapor. Skaffa er ett eget liv för fan!

De senaste veckorna har jag varit duktig, kan i för sig bero på att det varit lov, men har fått sett alla Supernatural-avsnitt som de visat. Och idag har jag också kommit ihåg det - skrev på handen för säkerhets skull! Haha
Alltså ska jag sätta videon på inspelning - och kolla riktigt ordentligt så att det blir rätt! - och sedan ska jag sova.
Aah, dubbellektion i engelska det första. Har fortfarande inte gjort mina uppgifter... God, where is this going to end?

Undrar om min blogg klassificeras som emo... Får nog läsa det där kapitlet igen! Haha fan va koll jag har på allt! :P

Och just det! Kom på värsta braiga idén för mitt public service announcement idag med! Damn, allt är kanske inte bara skit i alla fall?! :D

What's the point?

Jag hatar när man fylls av den här olustiga tomheten. Kommer liksom från ingenstans och bara förstör! Inget verkar riktigt lockande, men samtidigt är det inte alls att krypa ner och gömma sig helt under täcket man vill - det är ju tråkigt!
Men så får man en bra idé - som varar i så där exakt fem sekunder eller något, för sen är det alldeles för hemskt eller jobbigt eller whatever också. Och där vart man plötsligt tillbaka på ruta ett igen ja.
Varför?
För min del, tror jag att det är kopplat till skolan. Det är bara helgen nu, och sedan är det tillbaka till vardagen igen, och den är inte alls vad jag känner för just nu. Det faktum att jag återigen satt mig i den där otroligt jobbiga sittsen med skolarbetet också får naturligtvis allt att kännas mycket värre med. Den är allt jag tänker på, ändå kan jag inte förmå mig själv att göra något åt den. Jag har helt låst mig själv. Varför?

Allra helst skulle jag bara vilja titta på en film just nu, men såklart har jag ingen rolig. Varken i hyllan eller på datorn. Har sett alla minst en gång, och många av dem är sådana som du ser just en gång och sedan är det bra med det. De som jag sett flera gånger och som jag ändå tycker om kommer ändå bara att jag mig känslan "jaja, men jag vet ju ändå hur det kommer sluta. Why even bother?" Sånt humör är jag på just nu. Frustration i allra högsta grad.

Allt detta ansvar... Fy fan

Har varit lite duktig idag. Fyllde i en ansökan om sommarjobb på Liseberg, chansen att jag faktiskt ska få något också är väl slim to nothing, men i alla fall. Nu är det gjort. Lite spännande...
Beroende på vad det finns och vad det är för åldrar som gäller med mm så ska jag försöka söka något på Stena Line med, samt på IKEA. IKEA känns mest lovande. Om inte annat så ligger det närmast också... Hehe

Jag vet vad jag sagt, men nu måste jag verkligen. Dags för plugg. Mock exam för Cambridge är redan den 11e denna månaden ju, alltså hänger en massa på det här. Och mitt betyg i engelska C. Och B. Måste få MVG i C för att få det i B. At least that's what he said.

Jobba, jobba, jobba!

Nu börjar headern visst grow out of time med. Men det kan inte hjälpas. Får fixa ny när jag fått ordning på allt. Det kan nog ta ett tag, är jag rädd...

So what his name is "Peter the Great"?

Jag borde inte sitta här. Jag borde verkligen inte sitta här! Inte bra för samvetet alls! Men det är ju så jag "löser" allt - fortsätter att göra det som gjorde att jag hamnade i postitionen med det dåliga samvetet in the first place. Fan.

Om drygt 20 minuter börjar A walk to remember på tvåan. En av favoritfilmerna. Där jag på riktigt såg Shane för första gången.
Dock inte säker på att jag ska titta, för jag behöver verkligen få något gjort nu och jag ska se till att få den inspelad så då kan jag ju titta när jag vill. Fast jag kommer säkert fastna där framför den förr eller senare...

Back to business. Not that I ever started...

Lämna vår brevlåda ifred!

Dagen började rätt bra, om något sent kanske, men ändå.
Och det fortsatte väl så rätt länge, fram tills... typ nu. Allt blev bara blah.
Antar att jag helt plötsligt fick tid att tänka över mina synder. Det dåliga samvetet kom krypande, och med det en klump i magen och lite ångest. Me don't like at all.
Har så mycket saker för engelskan som jag skulle behövt gjort nu under lovet, vilket jag naturligtvis inte har. Och nu är det inte ens en vecka kvar. Så börjar man tänka på allt det där som hägrar inte allt för långt fram och det gör absolut ingenting bättre.
Året har inte ens börjat på riktigt och jag vill redan att det ska vara över! Better yet, tänk att få snabbspola resten av gymnasietiden. För jag vet ärligt talat inte hur mycket sånt här till jag pallar, det är enbart mitt eget fel, jag vet det. Ytterligare något som får det hela att kännas ännu mer åt helvete.

Jag har inte avgett nåra nyårslöften, för jag vet att det inte funkar. Men jag har förhoppningar. Det känns mer rimligt. Då behöver man inte bli så jävla besviken på sig själv sen heller. Inte lika mycket åtminstone.

Nedräkningen till den 25 januari har börjat på riktigt. Då kommer Maria! Det är i alla fall en ljuspunkt i tillvaron just nu.