Hade egentligen tänkt skriva detta igår, men det var kanske ödet som fick mig att skjuta på det... Inte för att jag är så speciellt säker på att jag tror på ödet, men i alla fall.
People are dropping like flies here!
Det låter helt hemskt, och det är det ju faktiskt också, men framför allt är det sant!
Inom loppet av... tre dagar har jag blivit varse om två dödsfall som inte är allt för långt ifrån mig!
Det första var i förrgår, jag var på väg till bussen när jag såg en Ola-ambulans med blåljuset på komma åkandes bortåt där jag bor, så jag ringde mamma för att berätta. Senare fick jag ett SMS av henne där hon berättade till vem de skulle, men att allt verkade lugnt. Om hon visste hur "rätt" hon hade haft då... Var nämligen en tjej, ett år yngre än mig, som gått bort! Snacka om att man blir lite chockad, speciellt efter det som hände med kusinen även om fallen inte riktigt kan jämföras. Just nu är det nog oklart hur det gick till.
Jag kände inte den här tjejen speciellt väl, jag visste i princip vad hon hette, vem hon var och så. När vi var yngre pratade vi väl lite nån gång och så, inte så mycket mer med det. Därför skulle det ju vara helt fel att påstå att jag är ledsen på det viset, jag känner mer att det är väldigt hemskt och att det är sådant här som verkligen får en uppmärksam på hur osäkert allt är. Livet.
Så vad händer i morse då? Jo, när jag kommer ner frågar mamma vad min bildlärare på högstadiet heter i efternamn, och när jag bekräftat det som hon redan misstänkte svarar hon "då är hon död." Man blir ju helt klart lite "VA?!" även om det är tidigt på morgonen och man är trött som satan!
Mamma hade sett dödsannonsen i tidningen, eller annonserna egentligen, varav en var just från min gamla skola. Hade det inte varit för den skulle hon inte ha sett den.
Hon skulle ha fyllt 60 i år, alltså inte hon heller speciellt gammal. Fick höra av en granne att det skulle vara cancer. Himla tråkigt, verkligen! Inte för att jag liksom hade nån speciell realtion eller så till henne heller, men ändå liksom. Hon var ändå min lärare ju.
Året har ju inte ens börjat!
Hela förra året var ju fyllt med dödsfall det med, från kändisvärlden i för sig, men detta känns ju inte direkt som någon bra början i alla fall...
Tråkigt, tråkigt.
torsdag, januari 17, 2008
'Til death do us part
These words were my own - Thina @ 18:02
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Nä usch vad hemskt!!!
Det är verkligen sant som du säger, folk dör som flugor.
En tjej jag pratat pyyyyttelite med på MySpace skickade ut bulletin i början på veckan att hennes bror hade dött. Det var det sista jag läste den kvällen. Även om man inte känner personen blir man ändå på något vis ledsen. Man kan ju inte låta bli att undra vem det blir härnäst.
2008 får gärna passera fort som fan.
mm de e konstigt me såna sammanträffande, igår snackade ja me en kompis på msn å vi sa nästan samtidigt att nån dött, jag att min mormor dött å hon att en tjej i hennes klass dött, scary
sarah > Nej, va läskigt! Eller vad man ska säga... Ja, jag håller med, det får det verkligen gärna göra!
sparks > Usch då! :( Om du känner att du behöver prata vet du var jag finns! :) Läskigt att det skulle vara den tjejen jag pratade om...
Skicka en kommentar