Lämna vår brevlåda ifred!

Dagen började rätt bra, om något sent kanske, men ändå.
Och det fortsatte väl så rätt länge, fram tills... typ nu. Allt blev bara blah.
Antar att jag helt plötsligt fick tid att tänka över mina synder. Det dåliga samvetet kom krypande, och med det en klump i magen och lite ångest. Me don't like at all.
Har så mycket saker för engelskan som jag skulle behövt gjort nu under lovet, vilket jag naturligtvis inte har. Och nu är det inte ens en vecka kvar. Så börjar man tänka på allt det där som hägrar inte allt för långt fram och det gör absolut ingenting bättre.
Året har inte ens börjat på riktigt och jag vill redan att det ska vara över! Better yet, tänk att få snabbspola resten av gymnasietiden. För jag vet ärligt talat inte hur mycket sånt här till jag pallar, det är enbart mitt eget fel, jag vet det. Ytterligare något som får det hela att kännas ännu mer åt helvete.

Jag har inte avgett nåra nyårslöften, för jag vet att det inte funkar. Men jag har förhoppningar. Det känns mer rimligt. Då behöver man inte bli så jävla besviken på sig själv sen heller. Inte lika mycket åtminstone.

Nedräkningen till den 25 januari har börjat på riktigt. Då kommer Maria! Det är i alla fall en ljuspunkt i tillvaron just nu.