Will we make our mark this time?

Ett par tvära vändningar och så befann jag mig på (ett numera nästintill öde) Eken och met up with världens bästa Katie (hur vill du att man ska stava det nu för tiden egentligen? :P)! Första gången vi sågs sedan studenten - vilket börjar bli sjukt längesen ju. Hon och hennes mormor var ute och åkte land och rike till olika hästaffärer (för att den jäveln till hösten lämnar oss för BRS!), och sådant kan man inte göra utan en sväng till Hööks. Vilket också är en av få affärer kvar på Eken.
Vet inte hur länge vi var där inne, och hon prövade och letade och prövade lite till. Hon verkar ha blitt nöjd i alla fall.
Sedan fick hon för sig att hon skulle skjutsa mig hem med. Måste ju säga att det inte var helt utan nervositet som man klev in i bilen! Men det gick bra, jag lever ju! :P Haha
I'm gonna miss you terribly when you go. Just so you know.

Måste även uppmärksamma ett inlägg som my precious CJ skrev om vänner - och Paris Hilton. Har aldrig kollat på hennes BFF-program. Både för att det inte intresserar mig och för att jag generellt sett tycker att sådana program är rätt löjliga. Men jag har nog ända sen det announced att det skulle sändas även känt att det varit något mer som gjort att jag inte vill se det, dock inte tänkt så mycket mer på det. Men nu vet jag vad den känslan var (är). För att citera Sarah: Det var foten på bollen!