Get cape. Wear cape. Fly.

Är väl näst intill obsessed, jag vet, men jag såg precis på det senaste One Tree Hill-avsnittet. Så sjukt sorgligt. Även om det inte är på riktigt så blir man ändå verkligen touched och det är nästan så man skulle kunna gråta.
Är inte så där mushy egentligen, men lately har jag ändå kunnat känna att om jag bara tillät mig själv så skulle jag fan nästan kunnat gråta i vissa sammanhang då man sett nåt på TV.

Svammel, svammel...

Är nu äckligt trött och har egentligen varit ända sedan jag gick upp i morse. I vanliga fall så brukar jag ändå piggna till rätt fort på dagarna och så, för att sedan bli dödstrött på kvällarna igen, men så kommer det då ibland dagar som denna då man går som i någon slags dvala hela tiden. Inte kul. Tack och lov att imorgon innebär låååååång sovmorgon! I could definitely need it.

Over and out.