Leave me at the parking lot

Måndag. Igen. Det går segt, men samtidigt är det en del grejer som flyter på som fan. Känns dock inte som innan. Men så är det väl så det blir när en massa grejer kommer i vägen och förstör ett vinnande koncept. Idag var första dagen på riktigt med de nya konstelationerna. Hemskt.
Och igår var nog första riktiga släktträffen typ ever. En massa människor man antingen aldrig träffat innan alls, träffat typ en gång som man naturligtvis inte minns för att man var så liten, samt sånna man träffat och minns någonluna, men det var typ 100 år sen senast. Såklart var det ju väldigt bekanta ansikten där med, men i alla fall. Var helt okej ändå. Jag och Filippa är grymma.

En kusin till ska visst komma vilken dag som helst också... Typ idag. Men so far nothing. Dock vet vi ju alla att det kan bli precis när som helst; kunde varit igår, kan bli om en vecka. Jaja.

Imorgon ska man visst infinna sig på Chalmers på förmiddagen med, nån föreläsning i CAD. Har inte riktigt koll på vad det är, men det var något med typ datorer och design i alla fall. Tror jag.
Imorgon blir det att ta hem nya avsnittet av One Tree Hill också, 6.02 redan. Amerikanarna får se det idag redan. Hade jag med gärna gjort.

Måste börja plugga min textkommunikation med. Varken orkar eller vill. Men vem gör? Är ju typ världens tråkigaste ämne!

Orkar inte med nånting för tillfället, är så trött på så mycket. Det resulterar i isolering från omvärlden och andra människor, i vågor som kommer och går lite som de själva känner för. Tror det är rätt frustrerande för både mig själv och andra. Men jag orkar inte tänka så mycket på det. Faktiskt.