Déjà vu

I dag hade vi engelska.
Engelskaläraren, mr Garrett, berättade att det i går hade varit personalmöte och att de på dem tar upp saker som t ex "problemklasser".
Våran klass låg på topp 3! När skolan är så liten som den är med, med så få klasser, då fattar man att det är illa! (Även om jag faktiskt tycker att det är lite bättre nu)

Anyway... Han började prata om varför det kunde vara så, och vi kom in på det här med respekt för lärare osv osv
Jag bara kände hur jag fick världens falshback, det var högstadiet all over again!
Han pratade om saker som att det verkade som att han var en av få som tycktes kunna hålla pli på t ex oss mm, precis samma grej nästan hela högstadiet!
Ärligt talat, det var nästan så att man blev mörkrädd, så jävla lik all skit som varit var det!

Minns inte exakt hur jag tänkte just då, men det var nog inte mycket. Tror inte ens att jag lyssnade speciellt noga, om jag ska vara ärlig. Jag menar, jag visste ju redan vad han skulle säga - mer eller mindre. Så många gånger som man fått den föreläsningen.

Nästan så man börjar undra faktiskt, är det min närvaro som förorsakar allt detta? Tänk bara, allt som inte borde hända tycks ju hända när det rör mig! Creepy...