Dream on

Vet inte vad det är - eller jo, till viss del. Du bara förstör! - men allt känns bara skit.
Typ hyperstressad, fast samtidigt lugn som en filbunke. Precis som att jag inte vet hur jag ska vara och bete mig. Det tär på en.
En hel rad med grejer som inte är som de borde - vissa har nog aldrig varit heller.

Åh, jag vill bara sjunka ner genom jorden! Men... det är så mycket man vill. Varför ens försöka?

Du måste svara! Snart. Nu!
Innan dess är det no way in hell att vissa saker ens kan börja släppa - för andra lär nog aldrig göra det.

Ignorera, ignorera.

I love how you can tell all the pieces of me.
Den som ändå hade en sån. Ytterligare nåt för önskelistan. Dream on, baby!